hitta goda roten

hitta goda roten

Att vara ett Hjärta med öron-utan mun!

SorgbearbetningPosted by Helena Isaksson Wed, March 04, 2015 12:07:33
Vi har alla vår båt som tar oss genom livets hav. Bildligt talat.

Just nu är det många som får göra sitt livs värsta resa. Sittande i en båt som drivs av vågor som inte går att kontrollera. Stormen som piskar och stora starka vågor som gör att båten när som helst kan kantra. Maktlöshet. Förtvivlan. Ångest. Det enda som hjälper är att försöka att ta ett andetag i taget. Andas. Leva.

Och just nu är vi många som ser på. Som ser att det sitter personer i båtar som kan vara på väg att förlisa. Och vi känner maktlöshet. Vi vet inte vad vi ska göra.

Men det som är så bra är att det finns saker vi kan göra.

Dels kan vi vara handlingskraftiga och kasta ut en livboj som kan rädda personen som sitter ute i båten. En livboj som räddar liv.

Sedan kan vi också erbjuda oss att sitta med i båten. Och då menar jag att bara sitta med i båten. Vi behöver inte göra något annat. Bildligt talat.

Och vi kan lyssna.

Då kan personen välja att sitta tyst och personen kan välja att berätta. Om hur det känns när förtvivlan inte har några gränser. Och vi kan lyssna utan att komma med goda råd och intellektuella kommentarer. Vi vet att det räcker med att lyssna.

Så min vän, när du inte har ord kan du vara ett Hjärta med öron- utan mun!



  • Comments(0)//www.hittagodaroten.se/#post21

Om att leta efter det som är gott

InspirationPosted by Helena Isaksson Sun, February 08, 2015 17:29:54
Varje dag översköljs vi av nyheter om det som händer i världen, både lokalt och globalt. Tror att det är många med mig som blir nedtryckt av allt ont som sker. Död, svält, krig, misshandel, människor som sviker, som inte är ärliga. Naturkatastrofer, ekonomiska problem, lurendrejeri. Listan kan göras hur lång som helst.

Det som gör mig så glad ända in i själen är att människor ifrågasätter den mediala rapporteringen. Var finns det som är gott och bra? Var finns alla goda exempel? Var finns alla goda initiativ? För det finns ju massor av det goda, det vet vi ju!

Och nu händer det saker för media har börjat berätta!

Aftonbladet. DN. Ekot. Med sajter om goda nyheter och goda exempel.

När jag nu letar efter goda nyheter så hittar jag. Leta du också!

För allt börjar med oss själva.

Inom oss har vi både det som är bra och det som är dåligt. Vi har varit med om saker som gjort oss illa. Vi har varit med om saker som gjort oss gott. Vi är levande människor med alla sorters känslor. Glädje och sorg. Kärlek och hat. Missunnsamhet och generositet.

Vi gör handlingar som är goda och vi gör handlingar som är onda.

Vi har alla vårt livs historia som består av gott och ont, sådant som vi vill minnas och sådant som vi helst vill glömma. Ett mänskligt liv med andra ord.

Det viktigaste är att vi hittar det som är gott för oss. På alla sätt.

Det jag vill göra är att leta efter det som är gott för mig. Det som för mig framåt. Det som gör mig glad och levande. Ibland är det ett detektivarbete. Ibland går det lätt.

För allt börjar med mig själv. Att jag hittar min egen goda rot.

Och då vet jag att jag är bäst på att vara Helena. Ingen annan.

När du hittar din goda rot då vet du att du är bäst på att vara du. Ingen annan.








  • Comments(0)//www.hittagodaroten.se/#post20

Min pappas död ska inte vara förgäves!

SorgbearbetningPosted by Helena Isaksson Thu, November 13, 2014 16:53:11

När min pappa var 53 år gammal så tog han ett livsavgörande beslut. Han tog sitt liv. Det beslutet har påverkat mig sedan dess. I smått och stort. Det är inte så att jag alltid har tänkt på honom. Men saknaden och längtan efter att få sitta vid köksbordet med honom är konstant.

Att få höra alla hans "farbror Melker" historier. För sådan var han min pappa, som en "farbror Melker". Och åter få skratta åt hans små och stora misstag när han hade för bråttom för hans ledord var nämligen "huvudsaken det går fort". Att få åka skoter med honom miltals in i fjällvärlden, i Vindelfjällens naturreservat. Att få vandra till sjöar fulla med röding i områden som han kände som sin egen ficka. Att få höra honom för femtioelfte gången ropa till oss tre systrar på kvällen, när vi var tillsammans inne i badrummet och pratade, "kärre skjyn je isäng". Som jag minns det var han var alltid först i säng på kvällarna!

När jag skulle fylla 53 år så visste jag att jag skulle behöva göra något. Göra något för att bryta något, vända på något, gå åt motsatt håll. Jag ville göra något för Livet! Jag visste inte vad det var, det enda jag visste var att det var något mycket starkt.

Jag valde att säga upp mig från en trygg anställning i landstinget, från ett toppenjobb med ungdomar på Ungdomshälsan i Skellefteå. Många höjde på ögonbrynen och kommenterade, "det är modigt", "hur kan man lämna ett sådant jobb?" "vad ska du göra?" Och mitt svar var "jag vet inte, det kommer att visa sig".

Så började en krokig väg som förstås fortfarande pågår. Den gick via Region Västerbotten och en storytellingutbildning till Krenovas entreprenörsprogram och inkubatorplats och sedan till Svenska Institutet för Sorgbearbetning. Under denna resa har jag haft den stora förmånen att träffa fantastiska människor som hjälpt mig framåt. Ingen nämnd och ingen glömd!

Idag arbetar jag som handledare i sorgbearbetning eller som jag brukar säga, hantering av livets olika förluster. Det är en stor förmån, stor glädje och ett stort ansvar. Mina tidigare utbildningar, min arbetslivserfarenhet och min personliga historia är till stor hjälp.

I det arbetet använder jag mig själv och min relation till min pappa. Hur kan jag göra det?

Jag kan göra det därför att jag hittat ett livsverktyg, en metod, som hjälpt mig att göra det avslut jag inte fick göra med min pappa medan han levde. Det har hjälpt mig att "prata ut" med min pappa och idag är jag klar med vår relation. Jag har inte fått svar av honom men jag har sagt till honom det jag ville säga och jag har fått tala till punkt.

Och jag har blivit lyssnad på av människor som varit "ett hjärta med öron- utan mun". Människor som lyssnat utan att kommentera, fråga, analysera eller döma. Som inte kommit med goda råd eller intellektuella kommentarer. Som vetat att det är tillräckligt att bara lyssna.

Hittills har 26 personer, kvinnor och män i åldern 19-70 år, valt att vara med på min kurs i sorgbearbetning/hantering av livets förluster. Där följer vi ett konkret pedagogiskt handlingsprogram som använts under mer än 35 år och som är väl beprövat och utvärderat. De som utvecklat metoden har själva fått hjälp med känslomässig läkning och har sedan noga kartlagt och och identifierat vad som är till hjälp i en bearbetningsprocess vid olika förluster och livsförändringar.

Under kursen får vi möjlighet att göra ett avslut på en relation/situation som tar vår livsenergi och som hindrar och begränsar oss i vår vardag. Det kan gälla personer som är i livet eller personer som är döda.

Ett avslut som gör att vi kan försonas med det vi varit med om och därmed kunna sluta älta. Våra positiva minnen av relationen har vi kvar. Och vi kan använda vår energi till viktigare saker!

För varje kursdeltagare som får hjälp så vet jag att min pappas död inte kommer att vara förgäves!

Och kursdeltagare vet att jag gått före och gjort detta arbete. Det ger trygghet. För vem vill ta dykarcertifikat med någon som inte har den kompetensen?




"Sorgbearbetning handlar om kommunikation, att säga det som inte blivit sagt"


"Sorgbearbetning handlar till stor del om att bli hörd"




Fotografierna är tagna på en plats där jag har mina rötter.

Mina goda rötter i Västerbottens inland.




  • Comments(4)//www.hittagodaroten.se/#post19

Kurser startas fortlöpande

SorgbearbetningPosted by Helena Isaksson Mon, September 29, 2014 14:28:41


Sorg är en normal och naturlig reaktion på en förlust av något slag eller slut på ett välkänt livsmönster. Det som oftast förknippas med sorg är dödsfall och separationer. Andra exempel på förluster som kan orsaka sorg är ovänskap och konflikter, övergrepp och mobbing, missbruk, att förlora ett husdjur eller att livet inte blev som man tänkt sig.

Det synsätt som samhället ger oss om hur vi förhåller oss till sorg är ofta inte till hjälp. Det finns många föreställningar och missuppfattningar som gör att vi inte vågar söka den hjälp vi behöver. Eller vi kanske inte vet var vi ska söka.

Vi får lära oss mycket om hur vi skaffar oss saker men väldigt lite om hur vi kan hantera förluster och livsförändringar.

Därför erbjuder jag kurs i sorgbearbetning/hantering av livets förluster.

Vi följer en metod, Programmet för Sorgbearbetning, som är ett pedagogiskt handlingsprogram för känslomässig läkning vid dödsfall, separationer och andra förluster. Metoden bygger på mer än 35 års beprövad erfarenhet kring vad som är till hjälp för människor i sorg, kris och livsförändringar och utvärderas löpande med god effekt.

Kursen jag inbjuder till riktar sig till dig som vill få tillgång till en metod för att långsiktigt och bestående bearbeta sorgen efter olika typer av förluster. Metoden fungerar utan motpartens medverkan och förlusten kan ligga nära eller långt tillbaka i tiden.

Effekten av kursen är bland annat återfunnen kommunikation, lättnad över att ha fått göra ett avslut och därmed kunna sluta älta samt känslan av försoning över det man varit med om. Dessutom tillgång till metoden för att kunna hantera framtida förluster.

Kursen genomförs i en trygg och tillåtande miljö med fullständig sekretess.

Välkommen att höra av dig till mig på 073-821 84 32 eller helena@hittagodaroten.se för ytterligare information.


Omdömen från kursdeltagare:

"Jag har alltid intresserat mig för sorgens väsen. När du erbjöd mig att delta i en pilotkurs så tackade jag ja,trots att jag var rädd. Det är jag glad över idag. Det var ett hårt jobb men belöningen och lättnaden var så stor. Visst fick jag utforska sorgens väsen, vad den är och inte är. Att bli medveten om myterna om sorg var så befriande. Men kanske var själva ramarna för lyssnande det viktigaste för mig. Att få ta del av andras berättelser och vara tillräcklig i att bara lyssna. Inte behöva härbärgera andras smärta eller lösa en annans situation. Bara lyssna. Och att bli lyssnad på"

Anna Sundström-Lindmark


"Mycket väl strukturerad utbildning. Fick möjlighet att sätta mig själv och min sorg i första rummet. Tycker om att teori och handling/praktik går hand i hand. Kursledaren har varit och är fantastiskt "rätt" för denna uppgift. Hon skapade förtroende, tillit och var en mycket god förebild under hela utbildningen.

Lena Öhlund


"Metoden håller från början till slut"

"Nytt sätt att hantera sorg, nu vet jag hur jag ska göra"

"Jag har fått hjälp att öppna ögonen för vad som är och vad som varit, utan att försköna något. Att se sanningen"

"Det som varit till hjälp för mig under kursen har varit att jag lärt mig att ta kontroll över effekterna av det som jag varit med om"

"Jag har accepterat att detta har hänt mig och lagt händelserna bakom mig, jag har inte gömt dem"

"Jag har fått redskap för att släppa taget om smärtan och ta farväl av den relation som jag bearbetat"

"Helena styrde upp kursen på ett varmt, professionellt och lugnt sätt. Jag kan varmt rekommendera Helena som kursledare och även själva kursen"

"Kursledaren väjer inte för svåra samtal utan är helt trygg med sin egen roll och med metoden"

"Det bästa jag varit med om!"




  • Comments(0)//www.hittagodaroten.se/#post18

Avslut. Mellanrum. Ny början.

SorgbearbetningPosted by Helena Isaksson Fri, July 04, 2014 15:45:39

Min vision med mitt arbete är att sorg ska vara lika naturligt som glädje. Att det ska vara acceptabelt att visa sig ledsen när man förlorat något betydelsefullt. Och att det ska vara tillåtet att få sörja på sitt eget sätt och få ta den tid som sorgen behöver. Det är verkligen en stor utmaning! Inte minst för mig själv, för allt börjar med oss själva eller hur?

När jag nu sammanfattar de senaste tio månaderna överväldigas jag av en stor glädje. Det är 21 personer som valt att vara med på en kurs i sorgbearbetning, för att lära sig hantera livets förluster. Kvinnor i åldern 19-57 år med alla möjliga yrken och livssituationer.

Det som är intressant är att många har valt att bearbeta en relation till en person som lever. Alltså en relation där det finns tankar och känslor som är outtalade och som behöver kommuniceras. Anledningen till att kommunikationen inte kan äga rum kan vara att personen finns kvar i livet, men inte är tillgänglig av olika anledningar. Eller personen kan naturligtvis vara död.

Det som varit gemensamt för kursdeltagarna är förluster och viljan att göra något konstruktivt. Alltså att ta ett personligt ansvar för sitt välmående och sin hälsa.

Utvärderingarna talar sitt tydliga språk. Helt plötsligt infinner sig energi och handlingskraft. När känslomässigt bagage avlämnats kan annat ta plats. Relationer förbättras och kommunikation återuppstår. En känsla av lätthet infinner sig. Ny kunskap om hur ett sorgearbete går till ger en trygghet inför kommande förluster, alltså vetskapen om att ha ett livsverktyg i sin ryggsäck.

Och det som är fint är att det ger en möjlighet att acceptera en ny livssituation. Att försonas med att en person som är betydelsefull för mig har andra önskningar än mig och gör handlingar som inte överensstämmer med mina egna värderingar.

Det kanske inte är helt lätt och det kanske tar tid men när jag gör ett avslut, utan motpartens medverkan, kan jag släppa taget om smärtan och leva vidare. Och jag kan försonas med det jag varit med om och den jag är idag. Det är stort!

Tillbaka till utmaningen att sorg ska vara lika naturligt som glädje. Min önskan och intention är att fortsätta med detta arbete samtidigt som jag bearbetar mina egna förluster. Det har fungerat under dessa tio månader och min absoluta övertygelse är att det kommer att fungera i framtiden!

Nu håller jag på att göra ett avslut efter dessa månaders arbete. Sedan tar mellanrum vid, tid för reflektion och vila och till hösten är det en ny början.


Önskar dig, min läsare en skön och avkopplande sommar!


Fotografiet ovan är taget på en plats där jag har mina rötter.

Mina goda rötter i Västerbottens inland.



  • Comments(0)//www.hittagodaroten.se/#post17

Tack Krenova

InspirationPosted by Helena Isaksson Mon, May 12, 2014 20:22:30



Tack Krenova!

Känner en stor tacksamhet när jag summerar min tid på Krenova. Såklart har det hänt olika saker. Ibland har jag känt ett stort lugn och ibland har jag haft ”hjärtat i halsgropen”. Men min grundkänsla har varit och är ”du är på rätt väg”.

Många människor har jag mött. Det är tre stycken jag särskilt tänker på.

Charlotta. Stina. Helen.

Hösten 2012 fick jag ett telefonsamtal från min syster. Hon hade varit på Hotell Lappland i Lycksele och var upprymd och entusiastisk. ”Nu har jag hittat något för dig och om de inte tar in dig så är det för att det är fullt”. Hon tycktes vara säker. Hon talade om Krenova. Och om ”glödheta entreprenörer”.

När jag tveksamt läste på Krenovas hemsida tänkte jag att detta verkligen inte är något för mig. Jag hade sett baksidorna med att driva företag, mött kunder som klev rätt in i köket i mitt föräldrahem och hört mina föräldrar stöta och blöta arbetet och företaget jämt. Nej, företagare skulle jag aldrig bli!

Nu var jag själv i den situationen att jag hade sagt upp mig från mitt arbete eftersom jag hade en dröm. En dröm som jag inte hade möjlighet att genomföra där och då. Jag visste vad jag ville göra men jag visste inte hur och var.

Nyfikenheten tog över och jag fick tala med Charlotta Wikman. Ett spännande samtal där hon på sitt vänliga och klartänkta sätt lyssnade på min historia. Ett samtal som slutade med frågan om jag skulle vilja delta i Krenovas Entreprenörsprogram. Jag tackade ja!

Den glädje jag kände dessa dagar resulterade i att jag ansökte om en inkubatorplats på Krenova. När jag skulle möta Stina Berglund var jag återigen tveksam om det skulle vara rätta platsen för mig. Jag var säker på att jag skulle få höra att jag var för ”spretig och yvig” i mina tankar.

Stina lyssnade och trodde på mig. Hon var stöttande och entusiastisk. Jag tackade ja till en inkubatorplats som innebar en kontorsplats, ett stort nätverk och många kunniga personer. Det var spännande!

Så småningom visste jag vad jag skulle göra. Utbildade mig till handledare i sorgbearbetning och kunde då tillhandahålla en metod för känslomässig läkning efter olika typer av förluster. Jag inbjöd till en informationskväll inför start av pilotkurs. Den som med självklar handlingskraft och värme hjälpte mig med material att sprida på olika sätt, var Helen Bäckman. På sitt mycket proffsiga sätt.

Tiden på Krenova närmar sig sitt slut och våra fysiska vägar skiljs åt.

Tack Charlotta, Stina och Helen för ständigt stöd och uppmuntrande hejarop!

Tack vare er kan jag idag leva min dröm!

Den som vi alla kan leva om vi vill. På vårt eget sätt.



Fotografiet ovan är taget på en plats där jag har mina rötter.
Mina goda rötter i Västerbottens inland.


  • Comments(0)//www.hittagodaroten.se/#post16

Att läka ett hjärta

SorgbearbetningPosted by Helena Isaksson Fri, March 28, 2014 01:00:43



När jag fick Umeå Tidning i min hand för sex veckor sedan höll jag på att sätta kaffet i vrångstrupen. På första sidan finns en bild på mig. Och det må väl vara. Men under texten läser jag till min förskräckelse "hon läker brustna hjärtan". Jag förstår med all tydlighet att "hon" är Helena Isaksson. Alltså jag. Läker jag hjärtan? Svaret är nej!

Låt mig fortsätta.

När jag blev tillfrågad om att låta mig bli intervjuad, svarade jag omedelbart ja. Dels för att jag har det allra största förtroende för Anna Sundström-Lindmark och dels för att jag vet att jag har något viktigt att berätta. Något som är till hjälp för människor.

Det gensvar jag fått efter att artikeln publicerats bekräftar detta. Människor har ringt mig. Människor har skickat mail. Människor som du och jag.

Jag har haft den stora förmånen att möta människor. Det som förenat oss är att vi drabbats av olika förluster. För någon kan det vara att förlora ett arbete med allt vad det innebär, för någon annan kan det vara en sjukdom som gör att livet drastiskt förändras. Någon kanske har hamnat i konflikt med en kollega och förlorat arbetsglädjen. Åter en annan förlorar ett tryggt föräldraskap på grund av att kommunikationen med barnets/barnens andra förälder har upphört. Det som kan hända vid en skilsmässa/separation.

Förlusten har många ansikten. Men känslan när vi förlorar något viktigt, den känner vi igen. Och den kan orsakas av brustna drömmar och förhoppningar, att det som vi önskade skulle hända inte hände och att det vi inte ville skulle hända ändå inträffade. Att en betydelsefull person har önskningar och gör val som inte stämmer överens med våra egna.

Så vad innebär det då att läka ett hjärta?

Jo det är att ta ett personligt ansvar för sitt liv och sitt välmående. Det innebär att få ett avslut på relationer och händelser som är tärande på olika sätt. För att kunna släppa taget och gå vidare. Det kan gälla människor som är kvar i livet och människor som är döda.

Vi hittar ofta våra egna sätt att göra detta på. Och om någon vill ha draghjälp att hantera en förlust och kunna göra ett avslut, så finns jag och tillhandahåller ett livsverktyg som är väl beprövat under mer än 35 år. Som ständigt utvärderas och som ger en god effekt.

Om någon frågar mig hur det fungerar så brukar jag säga att jag tillhandahåller målarfärg, rollers och penslar men måla får du göra själv! Eller bilden av en stormig sjö och en båt. Jag sitter med i båten som stöd men ro det får du göra!

Det är att läka ett brustet hjärta. Och det är vi själva som gör jobbet. Ingen annan.



Fotografiet ovan är taget på en plats där jag har mina rötter.
Mina goda rötter i Västerbottens inland.



  • Comments(0)//www.hittagodaroten.se/#post15

Artikel i Umeå tidning

SorgbearbetningPosted by Helena Isaksson Tue, March 11, 2014 15:22:19









Klicka på bilderna för att läsa artikeln.

TACK Umeå Tidning och Anna Sundström-Lindmark för ett fint reportage!





  • Comments(0)//www.hittagodaroten.se/#post14
« PreviousNext »